Direkt till inkorgen med e-postmarknadsföring - eller inte?
Om en e-postmarknadsföringskampanj är framgångsrik beror inte bara på dess innehåll och vad som erbjuds i den. Men om posten inte når fram till mottagaren är det vackraste innehållet inte till någon nytta. En mottagare kan ju bara bli kund om han eller hon får erbjudandet från början. Men det är där skräppostskyddet kommer in: Endast en del av det skickade e-postmeddelandet hamnar verkligen i mottagarens brevlåda.
Hur fungerar testet?
Om försändelsen skickas på väg av en expeditör eller e-postmarknadsförare kommer den inte direkt till mottagaren, utan måste först passera flera stationer. Det är först när utskicket har klarat alla kontroller som det når mottagarens inkorg. Varje leverantör, t.ex. gmx, gmail eller web.de, filtrerar dock enligt sina egna kriterier, vilket innebär att den exakta processen skiljer sig åt från gång till gång. I princip kontrolleras varje utskick både på server- och klientsidan. Följande kontrollmetoder används:
Autentisering av avsändaren och vitlista
I ett första steg autentiseras avsändaren med olika system, t.ex. Sender ID, Domainkeys Identified Mail (DKIM) eller Sender Policy Framework (SPF), med vilka domänen för bounce-adressen analyseras liksom den (avsändande) e-postservern. Efter identifiering kontrollerar systemet om avsändaren finns med på en betrodd whitelist och därmed får förmånsbehandling. Offentliga vitlistor som Certified Senders Alliance (CSA), TrustedDialog och Return Path används ofta för detta ändamål av e-postleverantörer. Om en avsändare vill tas med på en offentlig whitelist måste han/hon förutom sin autenticitet även redovisa bästa praxis. Det finns dock leverantörer som inte fungerar med vitlistor, t.ex. Yahoo, AOL och Hotmail. Med dessa kan mottagaren själv klicka på skräppostknappen. Denna information når avsändaren direkt via feedback loop mail och säkerställer att mottagaren inte får ytterligare oönskad post.
Svartlista
Svarta listor, som kan användas både på server- och klientsidan, används för att filtrera oönskade e-postmeddelanden. En sådan svart lista innehåller adresser till servrar som har klassificerats som opålitliga. Om ett e-postmeddelande kommer från en sådan server sorteras det bort och avvisas. Förutom offentliga svarta listor har nästan alla e-postleverantörer egna svarta listor. Om din egen domän eller IP-adress finns med på en sådan svart lista bör du agera snabbt. I de flesta fall kan en post tas bort med en motivering eller genom att betala en avgift.
Det goda ryktet
Om ett brev har levererats eller Spam identifieras beror på avsändarens rykte. Detta bestäms med hjälp av ett "Sender Score", som fungerar som en indikator för kommunikationens kvalitet och utvärderar bland annat sannolikheten för leverans. På en skala från 0 till 100 bedöms ryktet främst utifrån hur många mottagare som redan har klassificerat utskicken som skräppost. Om en e-postadress inte kan nås har detta också en negativ inverkan på ryktet. Om en avsändare skickar ett meddelande till en så kallad spam trap (det är särskilda e-postadresser som fungerar som fällor för skräppost), sjunker också avsändarpoängen. Om den är ganska låg kan det hända att posten inte delas ut. Ett Sender Score på mer än 80 poäng garanterar till exempel att utskicken levereras till minst 85 procent av adressaterna. Dessutom används greylisting och strypning för att fastställa rykte. Begränsning används för att begränsa antalet e-postmeddelanden som skickas av en enskild avsändare dagligen eller under en annan definierad tidsperiod. Om gränsen överskrids ökar risken för att avsändaren klassificeras som en skräppostare. Innehållet i utskicket kan också spela en roll för leveransförmågan. Om kontrollerna på serversidan är positiva levereras posten och kan hämtas av en klient.
