POP3 används för att överföra e-post. Det är den tredje versionen av postprotokollet. Med ett POP3-aktiverat e-postprogram kan du hämta e-postmeddelanden från en server. Beroende på inställningen raderas e-postmeddelandena efter hämtning på servern och lagras sedan endast på din slutenhet (dator, surfplatta, smartphone eller liknande). Du tar praktiskt taget ut posterna ur brevlådan på servern för inkommande post, som tillfälligt lagrar dem åt dig tills du hämtar dem, precis som du tar ut ett klassiskt brev ur din brevlåda. E-postöverföringsprotokollet POP3, ett så kallat ASCII-protokoll, beskrivs i detalj i den internationellt giltiga regeln RFC 1939 och använder i allmänhet port 110 eller, i det krypterade fallet, 995, vilket kan behöva aktiveras i brandväggsreglerna.
Historisk utveckling
Post Office Protocol utvecklades först för Unix-området, men kan nu användas från nästan alla operativsystem om lämplig e-postprogramvara installeras på dem. POP3 har använts sedan 1988 och har kontinuerligt anpassats, oftast i mindre omfattning, till den aktuella utvecklingen av dator- och Internettekniken. POP1 utvecklades redan 1984 och ersattes av POP2 bara ett år senare. POP4, som är tänkt att stödja ytterligare funktioner jämfört med POP3, har ännu inte lyckats etablera sig. Med POP3S är det nu istället möjligt att överföra användardata i krypterad form. För enkel och tydligt listad e-posthämtning kan du fortfarande använda POP3 eller POP3S, vilket är förinställt i de flesta aktuella e-postklienter, via en säker SSL-anslutning (eller TSL-anslutning).
Förfarande för att hämta post
För att kunna hämta e-postmeddelanden som mottagits på servern krävs autentisering efter det att anslutningen till servern har upprättats. Användarnamnet lagras i e-postprogrammet. Lösenordet kan också sparas, men av säkerhetsskäl bör man komma överens om en förfrågan i inställningarna. Därefter begärs lösenordet. Dessa inloggningsuppgifter överförs nu till servern. Den sistnämnda startar sedan den faktiska överföringen av dina e-postmeddelanden, en efter en. När alla e-postmeddelanden som finns på servern har överförts utför servern vanligtvis ett delete-kommando. Undantag: Du har ställt in ditt klientprogram så att de meddelanden som redan har tagits emot lämnas kvar på servern. Detta undantag fungerar dock endast om din e-postleverantör tillåter och tillhandahåller ett särskilt tillägg som egentligen inte hör till POP3. Efter hämtningen avbryts anslutningen mellan server och klient.
fördelar och nackdelar
En fördel är att du inte behöver vara uppkopplad hela tiden, utan bara när posten hämtas. Det finns dock ingen synkronisering mellan flera klientenheter, vilket är en nackdel. Detta innebär att du inte automatiskt har samma status på din e-post från alla terminaler. POP3 hanterar praktiskt taget bara processen att lista, hämta och radera e-postmeddelanden. Om du vill ha mer funktionalitet är det lämpligt att använda ett annat e-postprotokoll, t.ex. IMAP som ska väljas ut. I fallet med enkel POP3 överförs en del av användardata i klartext. POP3S är något säkrare.
Konfigurera POP3 i e-postprogrammet
Förutsättningar för att hämta e-post via POP3 är korrekta inställningar i klientens e-postprogram. Beroende på operativsystemet och e-postprogrammet kan de vara mer eller mindre omfattande. De grundläggande funktionerna är dock desamma i alla e-postklienter. Välj först POP3 som överföringsmetod. Först behöver du den e-postadress som du tidigare har registrerat hos e-postleverantören, din Användarnamn och motsvarande lösenord. Dessutom kan namnet eller IP-adress för servern för inkommande e-post krävs. De flesta moderna e-postprogram söker själva efter den ansvariga servern efter att ha angett e-postadressen. Annars kan du hitta det nödvändiga servernamnet på e-postleverantörens supportsidor. Med vissa e-postprogram är det också möjligt att skapa en ny e-postadress via detta program. Som en motsvarighet till POP3 behöver du fortfarande en server för utgående e-post, som i allmänhet kan skicka dina e-postmeddelanden via SMTP (Simple Mail Transfer Protocol) eller, på senare tid, ofta via ESMTP (Extended Simple Mail Transfer Protocol). Ofta använder leverantörerna samma server som för utgående e-post. I vilket fall som helst hittar du namnet på den ansvariga servern på samma ställe som namnet på POP3-servern. De flesta e-postklienter ställer automatiskt in de nödvändiga in- och utgångsportarna. Vid behov finns de också förtecknade på leverantörens stödsidor.
